Jo, jag skulle väl det och förmodligen blir det väl kanske så - men förhoppningsvis för det någonting gott med sig också. En saknad som kanske aldrig hade infunnit sig annars. Kanske växer man som person. Kanske. Jag vet inte, det snurrar så i huvudet. Vissa säger att det inte är farligt, andra tappar hakan när man berättar det. "Det skulle jag aldrig palla." Nej, men jag kommer och måste palla det för jag älskar honom mest av allting.
Surrigt. Förlåt, men jag måste bara skriva av mig. Hej igen förresten, det var ett tag sen.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar