Regnet smätter på rutan för att påminna mig om att det är höst. Det går liksom inte att missa nu, då det liksom läggs ett lock på himlen vid fem-tiden då det redan blir mörkt. Löven faller av träden och helst av allt vill jag lägga mig under täcket och komma fram när solen visar sig igen och gradantalet är över tio.
"They will never take the good years"
Prenumerera på:
Kommentarer till inlägget (Atom)
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar