Sanning, del 128

Idag den 13 januari, förra året, blev jag lämnad. Det var många tårar som fälldes den där kvällen för flera hundra dagar sedan. Jag trodde att jag skulle vara förstörd flera månader framöver, att det inte skulle finnas någonting att le över. Telefonsamtalet hem till min mamma kommer jag aldrig att glömma. Hon var två timmar bort och jag skrek åt henne i telefon att hon "måste komma och hämta mig, han har gjort slut med mig."

Nu såhär ett år senare ser jag tillbaka på det som ett steg i rätt riktning. Hade det inte tagit slut där och då kanske vi fortfarande hade varit tillsammans. Då hade jag absolut inte suttit där jag sitter nu. Om våra hjärtan fortfarande hade bultat för varandra hade jag inte funnit en annan speciell människa som har blivit en av mina bästa vänner. Det finns massa saker som inte skulle ha blivit vad det blev till, och för det är jag tacksam att han gav upp oss då.