Sanning, del 125

Alla spänningar släpper, tröttheten kommer smygande och så känner man det.. Man mår bra. Helt jävla fantastiskt för att vara helt korrekt. Det kanske regnar då och då, vad gör det? Man har ju stövlar och det prickiga paraplyet. Ibland är det ensamt, vad gör det? Jag har ju mig själv och staden. Den pulserande staden med nationaliteter från jordens alla hörn. Staden som lyser med alla sina ljus, även i den mörkaste timman.