Det känns jättebra att jag ska åka iväg. Det är inte ens en vecka kvar och nu känns det fantastiskt. Lämna en håla där man inte får drömma för en storstad utan begränsningar. Vissa saker känns rent piss att lämna. Vänner och familj. Sen finns det inget mer som jag kommer sakna, inte någonting. Kanske pizzerian på hörnet någon gång ibland, eller caféet där vi spenderade halva gymnasietiden. Men ingenting annat. Jag kommer fortsätta skriva. Det var någon fantastisk läsare som sa att hon skulle sakna mig om jag försvann, men jag försvinner inte i första taget. Jag kommer behöva en dagbok när jag är många, många mil bort.
"Somewhere far along this road, he lost his soul to a woman so heartless."
Du ringde henne en gång och sa att ni skulle bryta kontakten. Då stöttade jag dig i det och sa att det nog var rätt beslut. Nu säger du att du är lycklig med henne och att det är henne du ska gifta dig med, jag vet inte om jag kan göra samma sak nu.
Prenumerera på:
Kommentarer till inlägget (Atom)
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar