torsdag 18 november 2010

Sanning, del 107

det fanns en brygga där dom kunde sitta.
för att se soluppgången över sjön.
för att höra fåglarna kvittra.
för att förenas i lugnet.
snurra, min älskling sa josef till elsa,
bland smultronställen och blåklockor.
längs den smala järnvägen mot norr.

Inga kommentarer: