måndag 25 oktober 2010
Sanning, del 101
Hur kan man inte sakna någon som man tillbringade två år av sitt liv med? Hur kan man inte sakna någon som på bilder från förr pussar en och ler på samma gång? Hur kan man inte sakna någon som har skänkt sin kärlek till en och fått en att känna lycka? Hur kan man inte sakna någon med gröna ögon och ruffsigt hår? Hur kan man inte sakna någon som i stunder av dödsfall och ångest gett en de allra varmaste kramar? Hur kan man inte sakna någon som kokade varm choklad vid det allra värsta magontet? Hur kan man inte sakna någon som man åt apelsin med på uteplatsen en varm aprilmorgon? Hur kan man inte sakna någon som vet allt om en? Hur kan man inte sakna någon man gått hem med en fredagnatt, inte för att man är full och vill ha någon, utan för att man älskar varandra? Hur kan man inte sakna honom?
Prenumerera på:
Kommentarer till inlägget (Atom)
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar