Sanning, del 95

I några år nu har jag trott att jag blir ledsen när hösten kommer, av den anledning att jag alltid hade känt mig ensam på just hösten. Förra hösten var jag inte ensam, men dock väldigt ledsen. Vad är det då som får tårarna att rinna extra mycket och länge när de gula löven och de gråa skyarna sprider sig över staden, om det nu inte är ensamheten? Inte är det de gula löven och de gråa skyarna, nej - för det är något av det vackraste som finns. Vad kan det vara? Vad är det som gör mig ledsen när hösten knackar på dörren?

Väskan är redan packad, men jag vill inte gå.
Hur lämnar man den man älskar, jag kommer aldrig att förstå.