Igår var det sju år sedan du somnade in, jag minns det som igår. Med fjärrkontrollen i handen och med din älskade maka bredvid dig tog du dina sista andetag. Ditt svaga hjärta orkade inte slå mer och du lämnade oss.
Igår stod jag under en stjärnklar himmel och funderade på döden. Tankar om vart man hamnar och hur många man lämnar och varför man måste dö och vem som bestämmer när vi ska dö.
Blir det svart? Eller får man träffa underbara människor som också sagt farväl till livet här på jorden? Eller blir vi en fjäril?
Eller så bryr vi oss inte om att fundera på det. Vi kan sakna dom som har gått bort, men njuta av livet vi har just nu. Och inte oroa oss så mycket.
Prenumerera på:
Kommentarer till inlägget (Atom)
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar