Sanning, del 4

Jag vet inte riktigt varför jag saknar dig.
Du höll om mig och kysste mig för att sekunden senare förklara att du inte längre ville ha mig. Efter det har du sett på mig med de där gröna hundögonen och sedan vänt bort huvudet när våra läppar möttes, kommentarat alla mina brister för att sedan i smyg dra handen längs min rygg, sett på mig med förlåt-blicken eftersom du hade kysst någon annan i tröjan jag gav dig.
Jag vet inte riktigt varför jag saknar dig.